En svår uppkomst
Jag har redan fått växa upp och sota för mina år/
Varit med så länge så folk nu går i mina fotspår/
Min son å mitt blod är allt kvar som strömmar/
Sett saker människor inte ens har i mardrömmar/
Redan varit ensam å suttit singel bakom galler/
Jag lever, men min enda vinge kvar faller/
Jag har dock en son Elias, en mini mesias/
Gör sand till siden å alltid en vi min sida/
En sida hos mig som aldrig funnits förut/
Jag trodde ja förlora den tid ja trodde dött ut/
För mig har alltid lättast varit å släcka ner å slockna/
för hos mig fanns inte längre nån väckarklocka
Tiden går dock å människan har förmågan å hela sig själv/
för å såga ner ångest ensam är som å spela me sin själ/
Igentligen borde jag sluta å stoppa upp kroppen/
Livet är inte långt ifrån å suga ut sista droppen/
Det jag sagt å så, är en tanke nu från igår/
Finns väll bara en sak å säga, tack min son