Quken & Daggen_ - Näää... Jag e inte bitter
Quken
Mindes illusionerna om hur vi dansade i ängar
Vår kärlek - hur den vaktades av änglar
Och hur vi skrattade för jämnan…
Du var min drivkraft som vinden med seglen…
Men du lämnade mig,
Så nu står jag stilla tills jag finner en egen…
Mindes stranden på natten,
Där du sa att du älskade mig, himlen var stjärnklar,
Och när jag tänker tillbaka så gör minnet mig knäsvag
Minns slutet … Hur mycket jag grät i din famn,
Hur glädjen och värmen i blicken försvann…
Jag ska aldrig mer låta min hatkärlek speglas i dina ögon
mår bättre kall och likgiltig, fylld av tomhet och bördor
Daggen_
Vare sig vi sitter och pratar vid lasthamnen
eller åker till vårt hus med herrgårdsvagnen
där vi bara är intill en brasa vid strandkanten
så nära huset att vi släcker den med trädgårdslangen
så är det lätt sagt att du är det vackraste jag sätt
och att jag är betraktaren som kastade sig direkt
Äh, jag bara dagdrömmer såhär före läggdags
Allt jag såg var mörker ...Jepp helt becksvart…
Hoppas ni diggar!
Kommentarer är vi tacksamma för.
Skrivandet är känslornas vädringsprocess. Hjärnan mot hjärtat i ett tävlingsmoment
|