Min första text, kommentera och kritisera :D

Min första text, kommentera och kritisera :D

Min första text som jag vågat lägga ut för kritik.

Vers 1:

En resa utan slut, det är dina egna ord.
Konsekvenserna talar, inte bara för dig utan också för hela vår jord.
Varför är det så svårt att förstå, människorna i din omgivning lider.
Dina vänner, dina barn gråter av en anledning.
Det var snart sexton år sedan jag föddes, och i mer än tio år har jag skrämts av hur du lever.
Droger o skit, varför kan du inte sluta?
Du säger du försöker men det är inte längre nån som lyssnar.
Vi har försökt, att få dig på rätt spår.
Men vi har slutat försöka för att det inte längre går.
Dina barn, har snart åkt runt i hela Sverige.
Ingenstans att bo och ingen som vet hur dom känner.
De har försökt tala ut, med psykologer och med släktingar.
Men deras svåra tankar sätter sig i skinnet som fästingar.
Tycker synd om dom ungarna, ingen pappa att prata med.
Ingen som hjälper dom med frågorna, som man inte vågar ställa.
Du säger du är nervsvag, att ingenting hjälper.
Men vafan, ta dig i kragen och lär av dina misstag.

Refräng:

Människor gråter, människor lider.
Medans du ligger hemma och tror du njuter av livet.
Du tror det blir bättre, att dina brister försvinner.
Men saken blir bara värre, vad som än händer.