I väntan på december (Dikt)

I väntan på december (Dikt)

Work in progress, men vill gärna ha lite kommentarer på det som skrivits än så länge.

I väntan på december

Du som sitter ensam mitt i natten, du som vet hur hårt regnet kan rasa,

Väntar, bara väntar på nånting som aldrig händer,

Livet fick du gratis, du vill ändå ha pengar tillbaka,

Du som aldrig bara ville vara en i mängden.

Så när glöden har slocknat, och du känner dig liten,

Liksom Proust på spaning efter den tid som flytt.

Fast du vältrar dig hellre i minnen med hjälp av spriten,

Bara hoppas att nästa glas blir roten till nåt nytt.

För allting är föränderligt och inget är för evigt,

Det vet du sedan länge ändå hoppas du på,

Att fast hon är borta nu går dagarna, ledigt,

Att återskapa kring euforin av att vara två.

Så när regnet åter faller, och du vaknar ensam igen,

Och känslan av ”jag måste härifrån” gör dig svag,

Måste du vänja dig vid att åter sova ensam i den säng,

Som minnena skapats ur, där doften finns kvar.

När känslorna tar överhanden och lågan ifrån dig,

Och hjärtat, trots tiden, river upp varenda sår,

Båda vill, men ändå hör aldrig någon ifrån sig,

I väntan på december blir ett ensamt år.