nattsvart & otackt
tomhet och tvivel, det beskriver väl livet
mot dessa sår som svider finns inga mediciner och jag tänker att nu är det på tiden
att jag tar mitt liv men,
det är inte enkelt när man har männsker brevid sig
som man vet att vars glädje då försvinner ¨
eller det kanske bara är jag som lider?
jag känner ett tryck mot mitt bröst och hur blodet pulserar
mitt hjärta känns tungt och snart slår det väl inte mera
den lycka jag känt i mitt tidigare liv
är nu den lycka som lett till detta dystra skriveri
jag skriver text på text om att livet är hemskt
och låter andra ta del istället för att sköta det själv
jag är svag jag vet, natt och dag jag vet
men jag kan inte hantera denna känsla av ensamhet
och otillräcklighet jag är inte mer än männska, precis som alla andra
det enda jag vill är att bli älskad av andra
det jag saknar är en längtan efter sommarängar
men jag får sitta instängd i mig själv och blicka ut när det regnar
livet är en fest men jag är inte bjuden
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|