Hundsim - Visdomsord

Hundsim - Visdomsord

såhär på kvällskvisten har man knåpat ihop ännu en text,
lär mig utvecklas till en ännu bättre lyricist genom att berätta
vad som är bra och dåligt med mina texter- eller säg bara vad ni tycker. Det värmer vilket som.

So without further ado:
vissa dagar kommer då jag önskar att jag inte levde livet-
men en dag förstår man att man önskar för att fördriva tiden
så jag önskar mig något nytt- jag önskar mig en framtid-
jag önskar att jag fått önska mig något från min samtid

jag önskar att jag fått leva- ifred och haft ett vanligt liv
men min önskan slog inte in- så jag är barnslig retroaktivt
jag försöker bara ta igen- min förlorade barndom
jag har krossade drömmar, för andra människor stal dom
men jag vet att mitt liv är styrt av den så kallade slumpen
och jag vet att mitt liv kan ändras totalt på två sekunder
det kanske blir sämre, det kanske kan bli bättre-
men tills dagen jag dör får orden representera mitt helvete

---
*refräng?*
---

saker blir sällan som man hade trott och hoppats på-
vissa dagar är bättre, man hoppas man inte är borta då
ibland vill man gå under jorden- och slippa spottas på
för vem vill leva livet hela tiden för att stoppas då-
men försöker sig på nå't nytt, men man stoppas jämt på slutet
livet hade varit enklare om man sluppit tänka med kuken
man runkar sig glad- och ser världen på ett nytt sätt
man njuter ett tag- innan man förstår vad man gjort snett

man förstår vad man gjort- och till slut vad man står i
när jag slutligen återvänt dit jag startade- ja, då går ni
för att hinna ikapp- måste jag få en superkraft-
men jag har ingen- så jag vet att jag inte duger alls
man kommer till en punkt i livet då man måste välja-
om man vill se världen som innan eller efter man sköt sin sperma
jag menar- jag vill vara en livsnjutare som en missbrukare-
men det slutar nog som vanligt, att jag bara blir sjukare

---
*refräng?*
---

att skriva lyrik är att förstå sitt eget liv-
att distansera sig från sig själv- och sedan återvända dit
men jag vill inte gå tillbaks- innanför mitt eget skal-
för där inne finns mest ångest, äckligt hat och samvetskval
jag stannar hellre utanför- för här får jag äntligen andas
här jag får låtsas att jag hade fötts som någon annan
om inte hade gjort som då, hur hade då jag mått idag?-
hur hade mitt liv sett ut om jag bara slått tillbaks?

om jag inte hade hjälpt till när hon behövde mig som mest?
jag låtsas ibland, men förstår att jag sällan gjort rätt
det är just då man inser att när man fyllt sin mättnad-
så kommer det aldrig hjälpa en mot den psykiska smärtan
det är galet hur det kan göra såhär ont-
i ett medvetande som bara ägs av en person
men det finns ett hopp- om att jag blir stor i världen
så därför försöker jag tills jag helt saknar glädje