Neobica - Drömmer om dig Orosmoln skuggar min vardag, regnet slår nerSom en komet på mitt ansikte dagen då jag verkligen lerDet är nu jag äntligen ser att jag borde blundatÖppnat armar, hjärta, själ och tagit emot det som stundatMen nu sitter man här i rostiga kedjor runt mina arma benOch tänker så hårt att skallen bultar som en hammarePå dunkla dörrar och kalla källareOch lyssnar på ekot av mitt karja flämtandeÖvergående problem går över mig med stålhettaI olika takt och hastighet men alla är lika hårdhäntaBlir inte klok på ordspråk, hittar ingen mening i livets meningAllting ligger vanligtvis ner men just nu står all skit i zenitReser mig sakta från golvet, som det stapplande hoppetJag hyser någonstans inom mig, Där jag har kvar min sista bild på digSluter ögonen, lutar handen mot väggenHalkar med fingrarna och faller i sängenOch drömmer om dig