Ranch dissar alla på whoa...
yeah right.. inte riktigt så, men ni får gärna läsa en text jag knåpade ihop för ett tag sedan.
efter alla gånger jag fyllt mitt papper med bly
förundras jag över det som är världens vackraste syn
kämpat tappert för att ens få ner hälften på pappret
gjort något vackert av att dra mitt strå till stacken
och med ett enda penseldrag
bekänner jag att den här pennan är det enda jag har
för vad är väl en målning när den aldrig exponeras
och vad är väl en värld, där allting retuscheras
man springer och springer men tiden hinner i kapp en
och farhågorna de sprider sig som ringar på vattnet
försöker finna mitt kall i ett ingenmansland
där chanser ges och tas precis som om man singlade slant
känner ibland att jag bara skrapar på ytan
när jag blottar min själ, tydligen offrar förgäves
för ändå frågar du: hur många strängar saknar din lyra?
men jag blickar upp mot himlavalvet
frammanar en vinnarskalle som aldrig missar pallen
och därför höjer jag min spruckna stämma
genom att aldrig sluta slita ut min brustna penna
tankefoda.wordpress.com
365citat.wordpress.com
|