Tillbaka till verkligheten Första låttexten då... som jag väljer att lägga upp iaf. Det är dags att ta sig tillbaka till verkligheten Rösten är vag och benen skeva på vägen mot scenen Försöker göra mig av med degen i magen som stoppar mig Nervös som fan och hoppas att det inte floppar sig 'Sir, planet sjunker som fan, ingen vet nått, maydaymaydaymayday' Orden leker på tungan och jag vill få utnytja vokabulären Så det är dags att ta sig i kragen och ta sig ur låstasvärlden Tiden är inne att riva muren, sluta vara en sur en och fixa kuren För en sjukdom som inte går att bota med läkemedel eller pengasedel Som inlåst i Avskildhetens Fort är det dags att fly snart Men stilen jag fick där kommer nog egentligen aldrig gå ur helt Den må vara ganska stel men det har blivit vem jag är Men det är någonting jag måste arbeta bort till slut På lång sikt är det dags, ingenting är direkt akut Just nu känner jag mig mer distanserad än någonsin Fast jag försöker enbart vill komma närmare verkligheten Vägen åt det hållet är låst och jag kan inte lirka det En melankolisk dröm som fastnat där den inte vill Som Morpheus inte drömknarket utan kungen Och jag måste fortsätta, så är det, jag är så illa tvungen Jag vill bort från det här och hitta någon som är som jag Lika brusten och förvriden av ödets spratt en dag Som vill visa gömda känslor i en lång kaskad Jag vill bekänna ensam utan någon maskerad Ta sig igenom livets biltvätt utan extra kostnader Inget guldabonemang enbart standardvarianten