Roopiin - Vännerna

Roopiin - Vännerna

För länge sen vi hade ett gäng.
Nu förtiden så är jag bara själv.
Alla minnen vi har vart tog dom vägen.
Vi hängde med varann vi var bästa vänner.
När du behövde hjälp så fanns jag där för dig.
Nu förtiden så gör alla varsin grej.
Vi sa att vi inte skulle dra ifrån varandra.
Födas leva och dö tillsammans.
Jag har inga muskler, men jag kan bära min bror.
Vi såg varann som olika delar.
Om vi satt ihop dom så blev som ett.
Jag hade bästa polare men vet inte vilka dom är nu för tiden.
En super en knarkar och en skiter i allt vad som sker.
Det tär på mig själv, jag tror det är mitt fel.
Känner du igen den här raden.
"Det blir aldrig samma igen, brorsan jag svär
för jag är här och ni är där, det är nått som fattas men vänner finns kvar"
Jag tänker på allt som var förr.
När vi gled på stan tills solen gick ner.
Gled alltid med stil, alla såg på oss när vi kom.
Nu när jag drar ut är det inte likadant.
Jag går med tom blick och märker ingenting.
Ni är med mig här i dag, fast jag saknar er ändå.
Jag har missat 3 år av mitt liv på ingenting.
Vi alla gled från varandra och har inte mycket kvar.
Vi har har gjort allt tillsammans som går att göra.
Vi har skrattat gråtit och levt med varandra.
Saknar er alla som ni var förut.
Men det blir bara värre.
Vill bara säga att jag saknar gamla tider.