Jag möglar i min ensamhet de mäniskor ja vill se le finns inte merför ja tappat min syn,och min känslatillochmed min personlighet är bortamin identitet är ruttenoch hjärtat de blödernär blodet är slut o ja inget har kvarfinns de en ros som sakta vissnar för vardagtills sista rosbaldet fallit har ja stuckatdirket ner till underjordendär jag blir bunden och aldrig mer funnendetta är ett spel som man bara kan förlorafinns inga vinster de e bara o loosamed vänliga hälsningar före detta joan