Vi var en sommarromans...
Omgivna av vackra ställen, solen och starka känsler
Så sa du att du skulle hjälpa mig, mer än vad jag kunde tänka mig,
För jag visste inte vad äkta kärlek var…
Men våran tid var ett timglas och sanden hade runnit ut
å den handen du sträckte ut har inte gjort mig mer kunnig nu…
Och jag var nog aldrig kär i dig utan drömmen vi levde i
Å smärtan var för tung för ja kunde inte bära den
Men nu sitter jag här å låter lättnaden glädja mig
Men alla mina tårar som har forsat, alla våra månader på låtsas,
Var värt alla åren som jag hoppats på att få det som slocknat
i mig tänt igen - en passion för livet - för vinden har vänt min vän!
Jag är glad nu…
Har slutat tänka på den skiten som jag slagits med för länge
Släpper taget om hatet å glömmer att vi en gång varit vänner…
Sitter vid vattnet, mitt i den kalla natten.
Men fryser inte,
för glädjen värmer min själ…
Har hittat vägen hem,
Å nu förtiden ser jag mot hela världen som min vän…
För vi var ju egentligen bara en sommarromans,
allting var på låtsas o falskt…
Å har ju våra minnen kvar så är lyckligt lottad trots allt…
Livets vägar kan föra dig vart som helst...
|