förlåt (med bdn)
Patrik Skulle vilja be om förlåtelse för att det blivit som det blev och säga att jag mår sämre än sämst, och att detta är så mycket mer än ett brev. Jag måste vara dum i huvudet men du kan bara gissa varför jag måste skicka vidare olika kedjebrev där det står att "den du älskar kommer kyssa dig inom 3 dagar om du skickar vidare detta till minst tio personer". Jag kanske är hopplös men jag hoppas fortfarande på dig även fast mina känslor leker med både dig och mig och mina känslor gör det svårt för dig att hitta mig.
Du har bosatt dig i mitt huvud. Ingen hyresrätt och ingen bostadsrätt. Inget andrahandsavtal, du bara flyttade in och jag kan inte ge dig någon anledning alls till varför du inte skulle stanna kvar.
Bdn Jag vet inte vad eller varför.
Men jag hoppas det är lika mörkt hos dig som hos mig, så att du ser hur jag stavat ditt namn i stjärnorna - i hopp om att få dig att se mig. Och jag önskar att världen kunde vara lite mer för mig, så att jag känner mig hemma någonstans. För jag begravde ordet hemma i samma stund som du drog dina fingrar igenom mig och visade att jag inte längre fanns för dig - i din värld.
Jag har skrivit ditt namn i luften för många gånger, så nu fastnar det inte längre.
Du lämnade mig ensam till att tänka på alla gånger du inte varit här.
Märkena efter mina krampaktiga händer som kramar kudden varje natt försvinner aldrig, och dina löften har jag gömt långt inne i garderoben.
Visste du att jag klistrat upp mina drömmar på väggen bakom dörren?
Jag orkade inte bära dom längre, för mitt hjärta kunde inte andas och blodet kvävde mig varje gång jag försökte uttala ditt namn. Lever du för två? Eller är det bara jag som slutat att leva för att se morgondagens ljus strila in genom persiennerna? För inget känns viktigt och jag går dagligen igenom dom ruiner som stavades vi.
Eller var även det en dröm som hamnat på väggen, bakom dörren?
Som sötast när jag ser dina brister.
|