| Dikt | När jag...
En dikt om en person jag kommer allt längre ifrån och som snart inte existerar, orsak vill jag inte diskutera med whoa, dikten är inte heller skriven på en dag eller två utan det som är skrivet är samlade känslor under ett år, men kritik angående dikten kan jag ta. Och skippa gärna oseriöst snack. Här kommer dikten:
När jag ser på dig pappa, så gör du mig besviken
Jag vill...men kan inte förlåta dig
För du betér dig som ett svin mot mig
Pappa, varför?
När jag hör dig pappa, så önskar jag ont
Jag gråter för att du har förstört mig..
och min bild av en riktig far...
Pappa, snälla varför?
När jag tänker på dig pappa, så gör det ont
Jag brukar önska att jag vore någon annan
bara jag slipper vara med dig..
Pappa, snälla svara mig!
När jag pratar med dig pappa, så hatar jag dig
Och det gör ont i mitt hjärta
..att behöva se dig i ögonen och låtsas
Pappa, varför svarar du inte?
När jag är nära dig pappa, vill jag inget annat än bort
Bort ifrån dig, för jag har tappat allt
Vem är du nu egentligen...?
Pappa, få det här att sluta
När någon pratar om dig pappa, så gråter jag inombords
För att jag skäms att kalla dig pappa
Vad har du gjort av min pappa, ditt monster!
Pappa, jag orkar inget mer...
När jag behöver tröst pappa, så är du orsaken
Jag gråter mig själv till sömns
Hoppas att du är nöjd nu...
Pappa, hejdå....
När jag är borta pappa, tänk inte mer
Sakna inte mer, känn inte mer
Utan bara släpp det du skapat
Och kom ihåg att jag hatar dig