Skiten tar bokstavligt talat kol på min människa..
Kontraster.. Det enda jag har kvar är spliffen
som brinner och askan försvinner och begravs
i samma takt som jag förlorar mitt minne.
Jag älskade dig. Varför super jag bort allt?
Och varför ljög du för din man?
Varför får jag inte känna din tillit?
Frågor som snart är himlen
för jag bara vill dit.
Varit så bäng den senaste tiden
att problemet inte längre blivit weedet
utan livet och skiten som följde med.
Men indirekt är rökat det som drar mig ner.
Och det blir med röken jag formar mitt avskedsbrev.
Zuttakletan bolmar upp sig till något vackert.
Askan är gråsvart som natten och luften är smutsig.
Skiten tar bokstavligt talat kol på min människa.
Relationer, droger och alkohol.
Misslyckad kärlek i ett nötskal.
Som sötast när jag ser dina brister.
|