"tåget går mot okänd destination.. se upp för dörrarna, dörrarna stängs"

"tåget går mot okänd destination.. se upp för dörrarna, dörrarna stängs"

Ranch:

ge mig vapenvila från amors pilar
ta mig tillbaka till livet...

problemen samlade sig på hög
och som ett resultat av det föll vi tillsammans med löven
och du kunde inte ens se mig i ögonen
eller ta min hand, fast du vet att du behövde den
du var min enda solstråle som sken igenom persiennen
men din osäkerhet sken igenom på samma sätt
och vi var aldrig ens i närheten av bästa vänner
för när vi gick under höll du i masten och vägrade släppa den
när allt väl kom upp till ytan och vi bottnade i vattnet
så blånekade du alla vita lögner, som att hoppa från kanten
svartsjuk för att ditt liv går i gråa nyanser
hur blir det mitt fel att du inte tog dina chanser?
någon gång måste du väl fråga dig om du står och stampar
eller om du öppnar dina dörrar genom att låsa andras

du levde för mig medan jag levde mitt liv...

Max:


var det så här du ville ha det? jag ligger nu vaken
och ser tillbaka över alla våra minnen som gick i graven
våran låga blev till rök inom loppet av en vindpust
jag brann för det vi hade, men nu känns det som jag brinner upp
ingenting känns någonsin helt perfekt, på egen hand
fan.. om våra meningslösa namn bara kunde stå bredvid varann..
vad, hos dig, säger emot det? bryter du banden för vårt eget bästa?
jag kommer nog aldrig få några svar, för du tog steget ut ur dörren
och så länge du bär vår nyckel, är jag förevigt fängslad

jag älskade dig...
och i sanningens namn så gör jag det än
för det finns ingenting i världen som jag inte skulle göra för dig