Liten text
Satt och grubbla över flickvännen som fanns, men men inge mästerverk men iaf=)
Längtar efter ditt skratt å saknar din röst
Men framförallt sörjer jag din tröst
Saknar att ringa och tala om hur det går
Att meddela om på vilket sätt jag mår
Det nämns att skadorna läks över åren
Men över åren formas dem såren
Tänk om vi hade prövat våra läppar igen
Men samtidigt vill jag leva utan blicken du lämnar mig
Har stått här och brustit i gråt i åtskilliga månvarv nu
Man borde väl ha begripit att livet med dig har passerat
Så nu sitter ja här igen och antecknar om det som var vi
Fast ja borde rusa ut och i energi och börja med nutida ting
Borde möjligen ordna mig en hobby parallellt ett djur
Men man är tvungen att erkänn för sig själv,
Att alltsammans som inleds, även har en slutpunkt
Så tårarna nu i samarbete med bläcket från pennan
Ger nu liv till det sista som jag tillskriver dig, jag älskar dig