bdn - du var på repeat och vi kom aldrig till spår två
jag skriver våra namn i imman på mitt fönster
men ditt namn försvinner innan jag har skrivit klart mitt
mitt liv är försenat, och jag står kvar och väntar
alltid samma sak, jag väntar, förväntar, på att något, fast helst någon, du, ska bli en ny vana
det känns som jag vandrar runt i ruiner av gamla rutiner
det här, och det mesta, är bara symboliskt för mig, men du var alltid så mycket mer än så
du var rädd att jag skulle dra med dig i fallet,
du visste inte att jag föll för länge sen
allt är ju bara en lögn av gamla upprepningar
lyssnar på samma låt överanalyserar texter allt du gör minsta rörelse
allt är sönderanalyserat och jag vet inte vad jag fick ut av det
varje tår är en förlust i sig
varje steg är ett steg åt fel håll jag förlorar hur jag än gör
materiella ting säljs och alla minnen tycks vara utom räckhåll
du var på repeat och vi kom aldrig till spår två.
hur ska jag kunna skriva ett slut till något som aldrig fick en början?
fuck it...