Ranch - Trampa i mina rabatter så jag känner att jag lever
Du, ja just du, ta ut lurarna och slå dig neri den enda lugna vrån på scen av vårt skådespellåt mig måla upp en bild du aldrig någonsin settoch låt mig prata till punkt så jag målar den rätten bild av en perfekt värld där alla trädgårdar blomstrardär solen alltid skiner och där människor alltid leringa krav från ideal för alla ser likadana utvem man än träffar så är det samma sak som skeringen hyser agg mot någon och alla visioner är glasklaradet är väl precis som det ska vara
ingen klagar härför vem kan klaga i det ändlösa solskenet i en sagovärldveckor blir till månader och dagarna känns enahandaoch plötsligt börjar fler och fler människor att se ett samband”jag borde inte klaga, går i ett oavbrutet lyckorus… ... men, börjar det inte bli lite för mycket nu?”känslan kryper längs med ryggraden, sakta men säkertoch man vill springa ifrån det för allt i världen, men.... antiklimaxen slår hårt, var det inget mer än såhär?ska vi bara le av glädje istället för att leva och lära?skratten känns inte i själen för man får aldrig gråta utska timmarna bara avlösa varandra tills allting får ett slutoch då kanske allting börjar om, i samma gängor och spårnär varje dag känns som igår…
”Hej! Jag heter Magnus och är 19 årjag varken sticker ut ur mängden eller trippar på tåen helt vanlig kille, syns rätt sällanmen vill inget hellre än att slippa vara mitt emellanspelade fotboll under mina yngre årvar rätt duktig, men gjorde det jobbet ingen såggick ut gymnasiet med rätt fina betygmen i skuggan av min syster såg ingen mig i min vita kostymhur jag mår idag? jo tack, inga stora besväreller jo förresten, ett… jag tror jag är kärinte som i lågstadiet då man fnissade och rodnade snabbtså fort man fick någon lapp där någon frågade chansutan sådär kär så man kan ligga och stirra i taketoch känna hur fjärilar flyger och det pirrar i magenframmana doften av hennes kastanjefärgade hårsvalloch ögonens djup som får mig att stamma fram min frågamen jag har ingen aning om hon känner som jagför hon flirtar med alla andra killar på samma sättvill inte leva på minnen, men inte heller vända bladjag vill leva nu och vara en sån som alltid hamnar rättmåste veta vad hon vill för det tär på mig inifrånen känsla alltför svår att sätta fingret på…”
tillbaka till verkligheten, den riktiga verkligheteni Tanzania, där en 5-årig flicka svälter ihjältrots den tunga bördan föräldrarna bäri Irak, där en tapper man blöder, försvarat landet i 20 årmen tydligen bara vandrat mot dödenännu en själ som tappat glöden, och slängts som en trasdockai en massgrav med tusen män av samma ödei Ryssland, där goda råd är dyra, för en ung tjejsom tvingas sälja sig till män för att ha råd med hyransniffar lim dagligen, som en halv individför att fly det öde hon är ofrivilligt fastankrad vid om du fick styra för en dag skulle du stoppa galenskapenbesvara hatet med att ge barnen mat för dagenutan tvekan, men om det innebar att vår värld blev till den perfekta världen?där solen alltid skiner och där människor alltid lerdär kontraster saknas, och där regn och tårar aldrig faller ner
även om världen är lätt att hata iblandsläpp tanken om att rädda världen, låt mig ta dig någonstans…
minns du solens första strålar spegla sig i morgondaggenbara fötter mot gräset, sen bryta spegelbilden i vattnetvad gjorde den stunden så vacker.. att du direkt efter satte dig ner och tvunget skulle fånga den på pappervi spolar tillbaka till vintertideroch landar i en skur av snöblandat regn långt ifrån himmelriketdu vaknade av väckarklockans plågsamma klagoropoch påmindes av hur långt ifrån ditt liv var en sagobokduschen lockade upp dig, men det var slut på det varma vattnetigen! enda räddningen blev att koka en kanna kaffedu stirrade ner i koppen, livlös och seg i kroppenoch efter att ha sneglat på klockaninsett att detta skulle bli tredje gången den här veckandu blir sen till jobbeti den perfekta världen hade detta aldrig skettmen där hade heller inte kontrasterna synts på samma sätt
folk säger emot Guds existensgenom att fråga varför vissa barn svälter ihjälvi vet inte om Gud finns, men vi vet att det skapar en jämviktatt älska är gudomligt, men att hata är mänskligtför hur kallt det än låter; all denna galenskapfinns för att vi ska uppskatta vad vi har så länge vi har det kvarvisst, fortsätt sörj för de soldater som fallit i stridmen sätt inte vår ribba för högtför perfekt kommer vår värld aldrig att bli
orkade inte läsa allt, men det var nice det jag läste... ska läsa igenom hela när jag inte är så trött.... men so far var det guld
Gillas starkt.. grymt intressant och helt fantastisk rakt igenom ranch.