Robin & Fegon - Nånkonstigtittel RobinJag vill bara vakna upp i stockholm inse hur livet är kvar hos mej en morgonför att finna dej liggandes i sängen hos mej men drömmar finns de gott omför mina drömmar är hoppet och de återstår att se när jag drömmer om dejmen grejen är den du finner mej bara i hoppet.. oftast i sömnen hos mejnär jag går genom mina egna tunnel, dom har berättat att ljuset öppnar säg snartmen i morse pallade jag inte skolan..Så jag låg kvar i sängen och drömde tillbaksmen grejen e den så har det varit länge nu.. med mörkret som gör mej nyanslösoch åskan som gjorde mej rädd, ensamheten där jag inte är sedd.. jag är sanslös!så jag ska nu gråta en skvätt över hur jag kan orka va räddsedan ska jag ringa dej trettiofyra gånger tills du svarar min vänför jag är en svartsjuk person som hatar dina vännerbara för att du ska hata det jag säger, hata MIG istället!!FegonFula solnedgångar och tysta nätter, mitt liv, där går jag med alla dess krämporoch gör det bästa av min tillvaro och min fortsatthet, fast med blandade känslorjag vet inte, men det verkar så lätt att välja det bästa mellan saknad och längtansjälv vet jag inte, jag hatar att sakna. Men det är inte ens nära hur jag hatar att väntaJag klagar på känslan av att vakna helt ensam med saker på hjärtatoch kan varker prata eller tänka, så jag antar att jag klagar med rätta?"du var väl rätt älskad?" Det må stämma, men varför ska jag gå och titta tillbakapå flickan i sagan som inte vill vara med killen hon saknar? Det kvittar väl bara?Jag är liksom förbrukad, och jag har inget att hämta trots att vi älskar varandravi kan älska varandra på avstånd, men vi kan inte älska tillsammansinte ens känna tillsammans, tänka tillsammans eller hänga tillsammansSå ja! jag var rätt älskad... VAR... och det säger väl allt va?Jag anpassar mig till världen, lär mig att inte behöva känna mig omtänksamSå ensamt, vinterdepp... så jar väntar till Juli på att hitta ett summerlove