Så nära sanningen ni kommer!

Så nära sanningen ni kommer!

De jag känner är äkta känslor,

tro mig jag vet.
Jag tar upp mitt skriv block,
& de som kommer skriver jag ner
Spelar ingen roll va de, kanske handlar de om dig.
Allt jag vet är att ja inte skriver för någon annan,
bara för mig.
Ni kan hata eller älska, eller bara skita i de.
Men jag är inte samma kille, som ja va
när ja va liten.
Jag har förändrats helt, inte samma person.
Som för cirka ett år sen, va ja bara en miljon, av en miljon.
Jag va likadan, som dom andra, men inte nu längre.
Gått igenom för mycke, för att bara vända ryggen.
Så allt de jag skriver, kommer från mitt hjärta.
Närmare sanningen kommer ingen,
för ja kan beskriva min smärta.
Jag har gått i depprision, men tagit mig själv ut ur de.
Flaskan blev min vän, för alla andra sket i de.
Alla klaga på mig, att ja skulle reda ut mitt liv.
Ja sa hora till kompisar, jag va som ett svin.
& de tog tid, att resa mig upp.
Men jag är på väg igen, & jag känner mig dum.
Ska bara ge efter, & ta tag i vodka flaskan.
Eller ska ja kämpa emot, & säga att tankarna är falska.
Jag har ingen aning nu, kärleken river i sönder mig.
Jag kanske verkar glad, men ja har en kniv i mig.
Jag mår skit kasst, ofta, vet inte vad jag vill.
Vill ja hitte den rätta, så fall var är hon, säg till.
Om du vet vem hon är, eller om du är hon.
Jag är faktiskt bara deppad, inget jävla emo...