och med medvindens sus igenom våra hår kunde vi inget annat än le.. 02:41...klockan slår kvart i tredimman har nu lagt sig heltoch jag blickar upp mot himlen över nattens skenjag vandrar nu själv längs vår väg som präglades av gröna trafikljusoch med medvindens sus igenom våra hår kunde vi inget annat än leännu en blick upp mot himlen och stjärnorna lyser minst lika klartsom du gjorde varje gång vi sågs och du fick mig att finna mitt jagmen vi är historia, och det är svårt att se det från den ljusa sidandå höstens mörker kommit för att sluka våran sol som brukade skinasommarminne efter sommarminne dör, sakta men säkerti takt med alla de döda löven som faller från trädenHösten är här.. ångesten och kylan biter sig fastoch ovissheten om vem du egentligen blivit, är starkVarför svarar du inte? har du raderat varenda sms jag sänt?hur som helst kommer du alltid vara min vän och jag älskar digjag älskar dig för den du var och hatar att jag älskar dig än idagfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfanfan
fb. Nemen som Patrik sa, riktgit bra!