(som den första fågelsången när våren kommer)

(som den första fågelsången när våren kommer)

ni kan se det som en lång dikt eller lite fler uppdelade stycken, det spelar mindre roll. och ja, jag är kär (om det inte framgår i texten)

öppnar mina ögon
sträcker på mig och vaknar till liv
dagen gryr, blickar tillbaka mot den tid då jag saknade frid

 
gnuggar mig i ögonen
gäspar ljudligt och öppnar mitt fönster
betraktar folk
trötta, stressande i samma gamla mönster
väntar på att hösten ska bli vinter
och vintern bli vår

men trots att löven redan fallit
gör du min himmel blå inifrån

 
jag vet inte varför
men världen blir bara så mycket vackrare
reflekterad i dina ögon

 
plötsligt får alla låtar en mening
och även om våra namn inte kommer stå för evigt
låt oss njuta av vår medvind

 
för vi är ett skolexempel på personkemi
och att det aldrig blir som man tror det ska bli
med dig känner jag mig bara så otroligt fri


(som den första fågelsången när våren kommer)

 
vi kommer alltid möta spår av ångest genom årens gång
men såren som bränt och alltid kommer bränna
står bara i kontrast till vår kärlek

 
och i slutändan är det väl vad livet handlar om
vi skyndar, stressar, syndar, älskar
och ser hur tiden förvandlar oss

 
du är en av de få jag kan rycka på axlarna med
så låt oss bara glömma världen
här kan ingen ge våra drömmar ett värde

 
(jag borde kyssa dina ögonlock
för du ser mig på ett sätt som ingen annan gör)

 
för det enda jag vill
är att hålla om dig tills morgonen kommer

 
det enda jag vill
är att vara den där strimman av ljus
som letar sig igenom dina persienner en kall decemberdag