bdn - du ville stanna kvar
Jag vet inte om det är otur, menat att allt ska vara så, varje gång. Ett hjärta på en trottoar, en vind mot en kind. Ett slag i ansiktet, ett hjärtslag i sidled. En emotionell värme att sakna. Det går inte sova när himmelen är en plats på jorden. Och hon är nånannanstans i himmelen.Jag gillade vinderna den kvällen. Jag gillade stjärnorna fast dom inte fanns. Likt en rödvinspoetisk ådra så blåste kylan bort. Allt som fanns vara bara tid som cirkulerade i ett liv. Vi kunde blvit allt. Men det var inte menat så. Ingenting är menat så.Du kunde prata om Frankrike, du kunde prata om sömn, du pratade om London, Stockholm och in i mitt hjärta. Du pratade om saker som ingen annan gör så självklart. Ta min hand en gång tilldu värmde migför det finns ingenting som formas så brasom jag i dig