Makabulär flumsession, uppföljning typ
Jag har hela livet i min hand och ja, jag lider lite grann
men jag kommer säkert snart vila i tidens skrivna famn
där jag softar nice, hookar med hoes och fights
fast utan smärtan som kan vilja komma fram
man brukar säga att det lugnar ner sig
men jag tror inte på det så kompis sjung nu med mig
allt är farligt hårt, det har inte alltid varit så
för 10 år sen var man lycklig och vad sa vi då
att vi skulle aldrig pröva knark och sprit
men nu står vi ju här precis mellan land och is
så fattar ni att jag bara vill vara den jag var igår
för jag saknar den killen, jag drar men handen i mitt hår
känner stubbet, jag har lyckats bli en ändrad snubbe
som inte alltid är morsan till hands men jag älskar stunden
då hon kommer fram till mig och säger allt bra me dig
man känner sig lycklig, glad att hon vill prata med mig
skulle jag sitta i hennes sits skulle jag vänt min kind
och kastat ut sonen som hon känner milt
eller hon kände han visst, men han är en annan person
som hon inte vågar ta med till släkten utan ammunition
av försvar för att försvara han från deras ständiga påhopp
som vänder hennes livshopp till att förbli ett mänskligt avlopp..
kommentera tackar!