Min bästa vän [dikt eller nått]
Hitta precis denna text jag skrev för 2 år sedan, den betyder mycket för mig, får alltid samma känsla i magen när jag läser den, kanske för att den väcker minnen..
Tänkte iaf att jag kunde dela med mig..
-
Där stog vi, jag och han. Vi var Där igen. Det var morgon, det är alltid morgon Där. Solen går aldrig riktigt upp Där. Dimman låg svag och tunn över sten & gran. Vi var Där, igen. Ännu en gång skulle vi sätta oss ner och överväga. Vad ska vi ta med oss? Varför är vi här igen? Där stog vi, vi var Där igen. Allt är likadant, men endå nytt. Inget är detsamma, men allt är likadant. Vi satte oss ner längst ner vid flodens slut. Vi hade nått fram igen. Lukten av den våta jord & mark vi stog på, som skapats av bergets tårar. Vi visste, han och jag. Vi visste vad vi hade framför oss. Vi var ensamma, men bland grenar & ris kunde man höra fåglarna vakna. Ett sissta andetag i den magiska morgon brisen var nu avklarad. Vi var på väg. Han och jag, vi var Där och på väg. Dom första stegen kändes som att gå på moln eller bomull. Vi kände igen det. Men det var nytt. Allt var likadant, men nytt. Det var tyst. Vi visste vart vi hade varrandra. Hand i hand, gick vi ännu en gång mot vårt öde. Ännu en gång skulle vi hålla ihop igenom eld och vatten. Ännu engång skulle vi bestiga oss själva... Jag och mig själv...Min bästa vän.