Det är svårt nu mamma för mina händer slutar aldrig skaka
Och jag skäms helt sjukt nu när abstinensen kommer tilbaka
Kroppen ska bli tillfredställd så i morgon då du vaknar
Hinner väl drogerna dränka drömmar innan soljuset klarnar
Det här stycket är tjockt, känns så äkta och bra.
Att ständigt blanda bitar, det är alltid samma gamla visa
För utanför fönstret finns det fan i mig ingen andra sida
Bara ett inrutat mönster som jag knappt kan beskriva
Och en verksamhet jag inte klarar av att bedriva
Snyggt, väldigt metaforiskt och genomtänkt tycker jag.
För vem fan jag är spelar väl ingen jävla roll
När alla feta minnen brinner upp i nästa holk
Nästa/Jävla skär sig, det är synd.
Solen stiger över horisonten så med jollen i munnen
tänker jag på hur röken blev stommen i grunden
Och på hur jag kommer gå under...
Jag vill minnas underverk och lugna stunder
Men minnet är suddigt efter alla pundarundor
Allt känns jobbigt och trubbigt i mina tunga lungor
För mitt ljus i tunneln kantas av hundra skuggor
Så när nattugglorna sover så rullar jag dundret
Njuter för sekunden och blir lugnad för stunden
Det fetaste stycket i texten, snyggt rimmat rakt igenom, men främst så är det så onpoint, och med nice innehåll.
Det här var det som ståd ut, och om du skriver bara sånnt, så kommer du bli bäst.
Det var en gång en rappare som ville vara som alla andra, och plötsligt var han unik.