Inte skrivit på ett jävla tag, men fick ett sånt jävla sug i natt. Enjoy.
Vinden piskar honom i ansiktet, men han fortsätter gå
Han känner inget, han bara tänker på vad han gjorde igår
Han kämpar med att koppla ihop alla skrämmande minnen
Fylla igen alla luckor å identifiera främmande bilder
Vad har han gjort? Va i helvetet va de som hände igår?
Hans ben verkar sköta sig själva, som om de kände ett spår
Han viker av från vägen å börjar stega mot skogen
Försöker tala å lugna sig själv trotts att han trevar på orden
Han följer, på darriga ben, stigen mot sjön, där de otäcka hände
Plötsligt får han en minnesbild där han ser sina bloda händer
Han vill bara skrika å gråta, men får inte fram ett ljud
Han blundar å springer, där e sjön, han e framme nu
Bottnen är stenig å vattnet e skrämmande kallt
Han vadar ut en bit, å använder tårna å känner sig fram
Enligt de bilder han har, kommer han finna nått här
Frågan är om han vill? Kanske borde han springa iväg?
Plötsligt blir han förlamad, plötsligt stoppar han tiden
Med en växande skräck står han ser på den rostiga kniven
Mot sin vilja fiskar han upp den med en skakande hand
Med blekt ansikte, blåfrusna läppar, börjar han vada mot land
Han sitter på huk vid vattnet, å sakta börjar han minnas
Plötsligt vet han vart han ska å därefter börjar han springa
Han springer genom buskar å snor, över stenar å stockar
Han måste dit nu, innan minnet som leder dit slocknar
Där, i gläntan ligger liket - en sekund är som en timma
Han spyr, vacklar, får panik, å e nära att svimma
Är han en mördare? Har personen fallit för hans hand?
Han försöker tänka logiskt, försöker framstå som sansad
Han vill veta vem de e, trotts att han fortfarande snyftar å gråter
Ansiktet e nedborrat i mossan så han tar å lyfter i håret
Med kräket i halsen, böjer han sig å lutar sig fram
Hans hjärta slits ut å stannar, när han ser att nunan är hans!
Han kastar sig bakåt å skriker för allt vad stämbanden tål
Är för rädd för att blunda, å för skrämd för att stå
Till sin fasa ser han också att huggen frå