Poesi från själen
Du hörde inte av dig men plösligt du va där
den förlorade biten i hela min värld
vart har du vart under alla dessa år
du har värkligen behövts för o läka mina sår
men såren dom e öppna o dom kommer aldrig läkas
o du har dig själv o skylla o ja ville inte väsnas
under nitton hårda år ingen o se upp till
aldrig kännt mig tryg, alltid varit vilsen
ingen man i huset visst de kan ha vart ett plus
för när en dörr stängs öppnas alltid en annan
De här e inget skitsnack bara poesi från själen
låt mig nu berätta om mitt liv från misären
söker alltid nya svar nya ord som läker
efter allt ja gått igenom har ja blivit skottsäker
Ångesten finns här, alla minna minnen
det är någonting som aldrig försvinner
ständigt den rädslan av att inte ha nån här
in o ut från iris va fan gjorde du där
jag vill inte ha, någon sympati alls
jag vill inte ha, något av ditt skitsnack
jag vill inte ha, dina jävla lögner
ler häller, o säger stolt att de e dig som ja glömmer