Caine - Står vid vägskälet igen
Detta är min avslutande text i det som varit.
Dax för mig att börja se framåt, kunna gå vidare
Nä, ärligt nu har jag försökt rensa bort alla spår
Alla bilder, allt som påminner om dig fast det inte går
För alla minnen vi delat är som fastspikade i planken
Som jag byggt runt mitt hjärna för att stänga ute tanken
På dig men spricker bildas och isen brister itu över marken
Och jag försöker blunda, men ljuset skiner igenom & varken
Mina tårar eller mina sanningar tar bort det som bränner
Inga vänner kan hjälpa mot det jag känner så ja knyter mina
Händer i ren ilska och slår tills knogarna bultar å river
Å driver mig till vansinne i min iver att glömma de som svider
Men känslan går inte å glömma, kärlek som inte försvinner
Ingen som vinner när man ingen annan utväg tillsammans finner
Orkar inte kämpa, lägger ner mitt sista försvar och låter dig gå
Försökte få dig att förstå, men du vägrar lyssna och går inte nå
Så jag viker bort från dina fotspår, jag lämnar ditt liv och
i min jakt på inre frid så blundar jag men ber dig snälla skriv
För nu finns jag bara kvar som din vän, inte nu men du vet sen
När allt har försvunnit och jag har rensat ut dig hur mitt hem
Du hade rätt, jag har tillslut insett att verkligheten är bättre nu
Den som tog bort min andledningen till att kämpa var du, så
Varför lyssnade jag aldrig? Hade sluppit tårar och alla orden
Som sårar och vi hade inte bråkat som dårar men nu har jag
Klarat släppa min dröm och lyckats vakna upp från min sömn
(Ge mig en flaska jäger å låt mig få drömma mig iväg igen)
så att hålla mej borta är mitt enda sätt att älska dig
|