Lina-faller ut i gråt
Jag sätter mig vid säng kanten jag faller ut i gråt
jag vill bara släppa fram utan att enns höra ett förlåt
ingen har gjort nått nej ingen har gjort fel
jag behöver bara släppa fram mina tårar för att bli hel
en känsla i min magen som vill fram igenom min mun
jag vill bara skrika men när jag försöker är jag stum
vill skrika ut till världen hur jag känner inne i mig
så kanske nån eller flera skulle känna igen sig
det känns som en kula som åker runt och runt
allting bara händer så snabbt får aldrig ta det lungt
jag hinner ju knappt andas - jag hinner inte med
men det konstiga är ju att ingen annan ser
på golvet under sängen ligger pennan och pappret
där inne står ju allt om alla gråten och sista skrattet
när jag skriver om det här hugger det plötligt till
det är som penna som ska skriva faktist inte vill