bdn & max - Jag är aldrig så ensam som när du är här
Max
Kärlek.. ett så litet ord men som ändå står för så mycket
och som, titt som tätt dyker upp och lyckas få mig så dyster
för vid det här laget är jag medveten om att jag mår rätt kasst
då den där vackra ängeln inte ens vet att hon kan få mig så varm
Jag har försökt så innerligt att låta dig gråta ut i min famn
för att sedan stänga ute allt och bara ta dig till en plats
där vi förevigas och varken konkreta eller abstrakta ting
kan störa oss och våran kärlek.. som egentligen aldrig finns..
Men jag misslyckas hela tiden och undrar, är det rätt eller fel?
Att lägga mitt välmående i hennes händer och bara vänta och se..
Nätterna i ända greppar jag pennan och låter saknaden beskrivas
och grubblar ifall dina känslor någonsin kommer motsvara mina
bdn
Nu repeterar jag din kärlek i mina fantasier och försöker resa mig upp men du är för långt bort och jag för svag. Pusselbitarna är för kantstötta och förstörda och jag får inte ihop pusslet igen, nej bitarna passar inte längre in. Jag kanske borde satt klister på min hud och fångat dig för evigt och låtit vår tunna hud slitas mot varandras och sugit liv i din halspulsåder.
Fukta dina läppar om du vågar och vill
för jag har föreställt mig dig tätt intill
Du vet jag står i skuggan av dom lärda
och önskar jag hade vad dom är värda
och du finns i tankarna jag tänker om hur människor delas upp i par
och jag kan inte sluta tänka på om du vill stanna kvar
Jag vet inte varför men jag tror jag vill gråta i din famn
och värmas av dig och dina händer
men är lite rädd för att du ångrar dig och vänder
Du hör hur 'jag tystnar när jag ser dig fast jag har så många ord'.
Det är det första steget som är mitt stora kliv
men jag önskar faktiskt att du blir en del av mitt liv
Förlåt för mitt mod jag har bara så lätt att tappa ord
fuck it...