Caine - Mixed poems
Lite Dikter/verser ja skrivit av mig. Kommentera om ni vill
Ge mig
För Jag tvekar, speglar mig i min egen avsky
Skriker ut mina tankar istället för att fly
Backar med väggen mot min rygg och faller sen sakta
Mot den tomhet som folk har bett mig att vakta
Jag har slutat ropa efter den hjälp som aldrig anländer
Slutat lita på de som jag tidigare kunde kalla mina fränder
För det som tidigare var viktigt och stod för nått
Du, vet allting som vi tillsammans sedan sått
Är nu borta som vinden sliter bort och krossar
Varför bry sig när allting mina känslor kostar
Inget i livet är längre mitt att behålla
Den verkligenhet som tidigare mig förtrolla
Är nu inget än en spegelbild av allt som är borta
Min livslinje bryts snabbt av när dagarna är för korta
Med svek i blicken ja nu sakta vandra ifrån
Palla vända och se era blickars hån
Flyger som Fågeln
För ja ska kasta mig utför stupet för att se om ja kan flyga
Är så less på alla de personer som alltid ska va så dryga
Om jag har tur så kan jag upp mot himmelen sväva
Slippa stadens rusning som mig ständigt lyckas kväva
För jag låter min tankar rusa med mig närmare botten
Där fick ni, alla ni som trodde att ja mådde toppen
Nu finns det längre inga tvivel, utan mitt sista andetag är taget
Men tro inte att det här är slutet för att ja nu spelar i det andra laget
För nu kan ja flyga fritt som fågeln och känna vinden under mig
Jag flaxar mina vingar för att kunna få en sista skymt av dig
Nu kan ingen längre se hur mina fjädrar börjat tappa färgen
Flyger nu istället längre bort, tills ja kommer fram till bergen
Det är min första resa, en resa mot ett okänt mål
Bryr mig inte längre om ja lämnar efter mig ett hål
Ni får allt mig sakna, för ja kommer aldrig mer tillbaka
Du Brinner, ja brinner! Vi brinner tillsammans förstås
Försöker droppa mina tankar i takt med att livet rullar på
Har sökt efter hoppet och lyckan men tycks inte förstå
Vart ja än tittar så flyger världen mig förbi och ja stannar kvar
Skådar efter den gåva som livet mig har lovat att jag redan har
Men med tvivel på själva existensen avrundning av dagen
Lägger jag mig ner och känner gräset smeka mot magen
Med ett leende så skrattar ja, rullar över och greppar dig
Ser hur du fnittrar tillbaka, känner hur du snabbt kysser mig
Vi rullar sen tillsammans ned för backens krön
skrattet ljuder och vi landar snart båda med ett stön
Springer kapp mot vattnet och låter kläderna flyga
Håller om varandra, tät mot varann, palla va blyga
Känner vattnet svalka men inte hettan mellan oss
Du brinner, ja brinner! Vi brinner tillsammans förstås
Blickarna som ständigt lovar mera och aldrig sluta
Snälla väck mig inte, låt mig av drömmen få fortsätta njuta!
så att hålla mej borta är mitt enda sätt att älska dig
|