Kan inte.. /Ranch
skriver så fort jag kan innan känslan försvinnerom jag väntar för länge så hinner den kanske vända med vindenför allt är temporärt i denna världena dagen vet man vart man ska och vem man ärandra dagen undrar man varför det känns sådärsom om man strider mot demoner med pennan som enda svärdmen trots att jag vill ge mig av efter vartannat nederlagså vägrar jag att blunda förrän jag sänkts ner i min gravvi bryts ned av det vi själva bygger uppoch om du inte själv kan se det är du ännu ett kryp under min luppmen jag vägrar offra mitt jag, trots alla måsten och kravoch har jag en dålig dag så vägrar jag att låtsas vara gladalltför ofta jagar jag saker jag inte harvilket i längden bara sänker mitt sinnelagså när vinden är svag ska det finnas kvar inom migatt jag inte blundar för det som stundaroch aldrig nånsin finner mig i..
hur vi målar in varann i hörnengör det för att andra gör detöppna era ögon och öppna era hjärtansamla dig och försök
kan inte blunda som ni görkan inte blunda som ni görkan inte blunda som ni görkan inte, kan inte
livet är så svårt, men på olika planfrån stressande föräldrar, gamlingar till snoriga barnjag har i-landsproblem, men de är mina problemdu kan aldrig jämföra olika liv och leta feloch det är det som gör att jag förstår hur vi har hamnat hären atmosfär som skapar svaga själar i en vacker världi en värld av fart och tempo, måste du hitta det som göratt du går upp när du bara hellre vill ligga kvar i sängenjag tar mig igenom det med blocket och pennanoch hoppas och kämpar hårt för att något ska förändrasgör det inte för propps eller pengar, snarare för känslanoch det faktum att jag annars skulle vara en svagare mänskavi undrar vad som bestämmer vårt ödemen missar ofta vad vi egentligen behöverdet här är inte bara en text med tankar från mitt eget livutan den speglar också den verklighet vi lever iklart det slutar i ångest, när för få förstår attsamhörighet är stödjebenen till vårt korthus i stormen