Kan inte.. /Ranch

Kan inte.. /Ranch

skriver så fort jag kan innan känslan försvinner
om jag väntar för länge så hinner den kanske vända med vinden
för allt är temporärt i denna värld
ena dagen vet man vart man ska och vem man är
andra dagen undrar man varför det känns sådär
som om man strider mot demoner med pennan som enda svärd
men trots att jag vill ge mig av efter vartannat nederlag
så vägrar jag att blunda förrän jag sänkts ner i min grav
vi bryts ned av det vi själva bygger upp
och om du inte själv kan se det är du ännu ett kryp under min lupp
men jag vägrar offra mitt jag, trots alla måsten och krav
och har jag en dålig dag så vägrar jag att låtsas vara glad
alltför ofta jagar jag saker jag inte har
vilket i längden bara sänker mitt sinnelag
så när vinden är svag ska det finnas kvar inom mig
att jag inte blundar för det som stundar
och aldrig nånsin finner mig i..

hur vi målar in varann i hörnen
gör det för att andra gör det
öppna era ögon och öppna era hjärtan
samla dig och försök

 
kan inte blunda som ni gör
kan inte blunda som ni gör
kan inte blunda som ni gör
kan inte, kan inte

 
livet är så svårt, men på olika plan
från stressande föräldrar, gamlingar till snoriga barn
jag har i-landsproblem, men de är mina problem
du kan aldrig jämföra olika liv och leta fel
och det är det som gör att jag förstår hur vi har hamnat här
en atmosfär som skapar svaga själar i en vacker värld
i en värld av fart och tempo, måste du hitta det som gör
att du går upp när du bara hellre vill ligga kvar i sängen
jag tar mig igenom det med blocket och pennan
och hoppas och kämpar hårt för att något ska förändras
gör det inte för propps eller pengar, snarare för känslan
och det faktum att jag annars skulle vara en svagare mänska
vi undrar vad som bestämmer vårt öde
men missar ofta vad vi egentligen behöver
det här är inte bara en text med tankar från mitt eget liv
utan den speglar också den verklighet vi lever i
klart det slutar i ångest, när för få förstår att
samhörighet är stödjebenen till vårt korthus i stormen