MvH - Ångesten
Jag är fängslad i kroppen o lämnad av hoppet
Och det som förföljer mig är en känsla av ångest
Varje dag som går känns som måndagen i veckan
Ödet kommer, stampar, skrattar o spottar mig i fejjan
Eller när Gud är försvunnen o lucifer ropar
Är det som att stirra på sista snusen i dosan
När den man älskar fäller en tår
Se den sakta glida nerför kinden så känns det som år
Vara fast i mörker o inte hitta ut
Jag kollar närmare på problem men finner inget slut
Att vakna från kvällen innan o fatta vad man gjort
Inse att det verkligen gått snett, då tappar man allt mod
Ser inte skillnaden på, sanningen o nått man hittade på
Eller då man inte riktigt orkar springa i mål
När man skrikit klart o ser hur lite dem lyssnat
Jag står alltid själv när musiken har tystnat
Det finns dem som väljer att bedöva sin ångest
Jag tar bongen eller holken, sen röker jag bort mig
Men jag har börjat förstå, att efter en timma
När drogruset släppt, så mår jag sämre än innan
Jag vill inte rasa mot marken med snaran runt halsen
Utan få ett bättre liv, om jag bara haft chansen
Men mina tankar plågar mig, som doktor Mengele
Medan ekot i huvudet skriker, det har gått åt helvete!
Jag är den som är en dålig vän o sviker bara folk
Och som alltför ofta vinglar fram på livets smala gång
Jag hatar känslan av att vara ensam
När jag är lämnad finns ingen sol, det bara regnar
Jag ville hitta hem o bli lycklig som nygifta
Så tog ögonmåttet o såg och byggde en synvilla
Fast nu är det som höst när sista lövet har fallit
Jag blickar framåt men ser bara död i min framtid
Det kan tyckas lite flummigt, men det är en låt, och tog inte med reffräng och sånt, hoppas ni förstår temat.
Säg vad som är fett som smör, och vilket som inte passar in.
Det var en gång en rappare som ville vara som alla andra, och plötsligt var han unik.
|