Sorglösget, Natthimmelrikeeeet PT I, II och III
PT I
Vad gör vi med varann? Vi har ju det så bra när vi är tillsammans
Åh, där jag gärna stannar
Vad gör vi med varann? Det känns som att det är på riktigt nu
Tonfallen i orden skär mig mitt itu..
Tillit och trygghet, de förstörda kärlekselementen
Jag är så långt ner på jorden, men högre när jag tänder jätten
Och här så vill jag stanna..
Här vill jag alltid vara och du är i mina tankar..
Du står starkt, vackraste syster
i tårar, varför så dyster
du hårdnar, i fasaden du förliknar dig vid
så svårt att, bara slita sig fri..
Relationer och kärlek, två främlingar blir en
och den låge människa igen
Pöbel mot maktfolk, ett inre krig i mig
när jag hör vad du säger, och himmelriket välts..
Jag vill vara dig nära, jag vill ge dig allt
till och med mer än allt, men lever knappt
Rökfyllda lungor..Åh, du är så vacker när du ler
så hjälplös när du gråter, men som arg så är du mer
Och tänk vad som kan komma ur
de där läpparna som brukade kyssa mig.. tänker jag och försöker somna nu
Bara ta mig bort! Så himla långt bort
till himlen nån gång..
PT II
Jag är tacksam för tiden, du lät mig komma in och se ljus igen
och nu tror du att du vet hur det känns, när jag blev utestängd..
Jag har en själ inuti mig, en sorglös figur
efter ditt inträde.. men som dör till slut
På natten är jag din, på dagen så är du allt
som kretsar i huvudet.. Tänk sån pli du kan ha på din kära man..
Och i bland så undrar jag, är det för mitt sätt att tänka
som jag förstört ditt sätt att känna..
Jag vill veta vad du tänker.. Låt mig veta vad du känner
även om det kanske är bäst det att vara vänner
För två hjärtan som pumpar ut blod
borde inte skiljas åt för alltid när de en gång funkat ihop
Jag gav dig en ny chans, att visa vem du var
skulle gärna sudda ut en del som varit, men bitar hänger kvar
Det är så svårt ibland, men livet ska väl vara svårt trots allt
för när man övervinner det så tar man sig ju någonstans..
Och dit vill jag nå..
tillsammans med dig istället för att vi skiljer åt
Låt mig känna ditt liv inifrån..
PT III
Det har känts hela dagen, så tungt i min mage
men jag har hela tiden hoppats på att klumpen bedragit
Kroppen darrar, och jag tappar mitt fotfäste
släpper lös det destruktiva, som det vackra som dog gett mig..
Jag blickar tillgivet mot himlen, jag vill inte vänta
Hör av dig, låt mig bara slippa ängslan
jag vill inte finnas för given, för någon kvinna alls
men ändå så går jag ingenstans
Hugg kniven i mitt hjärta djupt.. Bra, vrid flera gånger om
det gör inget.. jag är för van vid det och somnar om
Befinner mig så långt långt bort..
Kärlek och respekt är våra hjärtan så fulla av
men bristen av det tynger ner, och jag går under snart
F&
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.