Titeln är inte det viktiga...
Jag är helt ensam mot min vilja och frustrationer växer men
egentligen är ju sanningen den, att relationer skrämmer mig
då de hur lätt som helst kan vända sig snabbt och knäcka en
Shit, min ångest sträcker sig från början till veckans ände
Tanken om att chanserna är borta tillkommer alldeles för ofta
men vill inte sluta upp med att tom behöva knark för att somna
så jag förlitar mig en gnutta ändå, till att vara mig själv
Måste ta vara på mig själv och inte sitta här och klaga jämt
Jag tänker kämpa på tills den dagen då jag nått den punkten
då jag inte bry mig det minsta lilla om vad folk än tycker
En dag då jag kan vakna upp och verkligen uppskatta solskenet
och väl i mål är jag den jäveln som får den stora segern
Har blivit sliten sena nätter och skitit i hur mönstret ses
Men nu är det tamefan dags att börja deala med min sömnlöshet
Även om lyckan jag må åstadkomma, inte varar förevigt
för att sedan återgå till min vardag där jag saknar medvind...
...så ska jag fan ge dedär hundra procenten jag aldrig gett
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|