Neobica - Vägarna är många
Just nu tänker jag på folk som somnat och har
Ett sinne som framförallt bottnar i hat
Det finns så mycket, över, under och överallt
Till den gräns då vägen till själ och hjärta har ödelagts
För att få tillbaka välviljan skulle jag offra min högerarm
Om det så vore bara för en kvart
Livet är tufft, kanske inte för mig men det känns stort
Ärligt talat skäms jag nästan för att jag var pågränsen till självmord
För ärligt nu, vilken är jag att gnälla över mitt liv
När vissa dör som flugor och jag förväntas bli över nitti
Allting känns mer eller mindre
Kanske rätt fel men en timme
Senare sitter man där och letar upp minnen
Och försöker hitta tillbaks till tiden då man lekte och ville leva
Mer än allt annat..
Och då man ser vart man hamnat blir man sne och förbannad
Från att ligga i sängen utan sömn för man var livrädd
För att inte vakna upp nästa dag och skiljas från jordens rike
Till att så fort man ser en kniv tänka, jag skulle slippa allt skit
Om jag skulle finna nåt ställe på kroppen jag vågar sticka den i
Jag måste hitta rätt, men vägarna är många
En bra början vore om jag lärde mig att hoppas
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|