Tijnah - Ensamheten
Ensamhet och mörker,
varför är det ingen som försöker?
Ta väck den järnmask som i mitt ansikte jag bär.
För att se att ingen kan hålla mej kär.
En iskall blick ett leende hårt som sten.
Varför är jag gjord av sten?
Ögonen av samma färg som ett isberg,
läppar röda som blod.
Åhh jag önskar att någon förstod.
Hur giftet mej förtär. För mejj jag mörkret bär.
Ensamheten är jag!!!
Det mesta jag skriver här är dikter. Detta är mitt liv jag skriver om. Skratta på. Jag bryr mig inte. | Jag är jag det kan inte ändra på |
|