Ler

Ler

Jag skakar och jag gråter, men inga tårar faller ner.
Jag skriker inombords, men utanpå jag ler.
Att jag slits itu av smärta är det ingen som ser.
Kan inte dölja längre, jag orkar inte mer.

Hör regn som sakta faller, ser på det utanför.
Hjärtat har slutat dunka, men det är det ingen som hör.
Alla trodde jag var lycklig, var alltid på mitt bästa humör.
Kunde väl inte ana att jag led, att själen nu sakta dör.

Har försökt att kämpa, men bestämde mej ändå idag.
Den ända som kan få mej sluta lida, den personen, den är jag.
Jag trodde jag kunde låtsas men jag var för svag.
Jag gråter stilla medan jag tar mitt sista andetag.

Jag sparkar undan stolen, känner repet strypa mig.
hänger som en docka, känner slutet närma sig.
Jag känner att jag ler, ler som aldrig förut.
Ler av glädje och lättnad, att smärtan nu äntligen tar slut.