En jävla massa tankar
Nu har händerna blivit lika kalla som mitt inre
Mitt kalla inre gjorde att jag snabbt med tiden
förvandlades till något som jag aldrig ville bli
Dagdrivare, då jag inte finner någon mera matchande rubrik
För vad mer kan jag definera mig som? Inte mycket alls
för jag är så tom då det jag fattade tycke för försvann
Så nu har jag ingenting kvar.. tystnaden är allt
Och tystnad är ju shi nånting som kan ge mig styrka eller kraft
Vilket jag behöver, för att ta mig tillbaka till ruta ett
En ny början, jag saknar hur det brukade sluta perfekt
Numer går det käpprätt åt helvete och jag känner mig svag
Kan inte längre tänka klart, för jag kan inte lyckas
övertala mig själv att vända blad och släppa taget
Jag söker hjälp, först och främst ifrån folk i min närhet
så jag slipper sitta själv och domna bort i min lägenhet
Men processen går alldeles för saaakta, "men säkert"
och ibland får jag nästan en känsla av att allt är förgäves
Jag klättrar och klättrar.. klättrar men faller från trädet
Landar på vägen där jag sedan blir överkörd av minnena mina
Jag har många gånger funderat om vi blir hörda av änglarna
alla gångerna då vi i hopp och tro, ber böner om nätterna
om förlåtelse för våra synder, som när jag ljög för föräldrarna
och istället var ute och härjade med folk & söp på helgerna
Och jag lever än idag efter samma gamla starka rutiner
och jag tar mig aldrig ur det för jag har fastnat i skiten
Chanserna som dykit upp, har nu börjat vandra förbi mig, och
jag vågar inte springa ifatt då jag är fylld med massor av tvivel
Hur mycket kan en människa egentligen behärska?
Allt är fuckat och jag fattar inte ett skit vad som ska hända
Jag traskar ovetandes, tar andetag för andetag
för jag har aldrig nånsin haft nån jävla framtidsplan
Så sluta pusha.. Vet inte ens själv var jag står..
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|