Mina ögonlock bränner
Förundras av den ängslan jag känner när jag blundar
För ögonlocken bränner och dagarna blir annorlunda
Är inte tillfreds med vägens stoppskyltar jag rundat
För hopp för mig är en holk och folk jag struntar i
Eller låtit bli men min tid är precis som alla andras
De dagar du minns är bra men resten är skitsamma
Suckar och famlar, duckar och ramlar för sanningen
Att de stigar jag vandrat aldrig blir desamma igen
Luktar på ganjan, puffar tills allt har ett samband
Stressar och velar, identifierar mig som nån annan
Förlösande tidsfördriv eller berusande årgångsvin
Allt är skitsamma för jag vill ju bara vill leva mitt liv
Men rökt bort så mycket tid som jag aldrig får tillbaks
Så pratar folk minnen vill jag aldrig de ska prata klart
Fast nog fattar de snart vad jag förstått för längesen
Att jag vägrar leva i hägringar i drömmar om framtiden
Schysst med konstruktiv kritik så man utvecklas. Peace.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|