Adekvat - Se början, Som slutet
I glömskan var allt som skulle vara, döttSe början som slutet på det som var fött
Han gick med tunga steg och snön knastrade under hans fötterlängtan efter att få släcka törsten började bli störreFör att nå sinnesfrid visste han vad han var tvungen att göraför när välfärd och ro tog slut blev hungern bara mödanHan kände blodet pumpa i hans kropp i en rotationmen allt han kunde tänka på var hjärtats åtta ord- jag hatar att finnas, jag hatar mig självhan var på god väg att brista på gatan ikväll.. Alkohol och ruset hade varit hos han för längeDe var hans bäst vän, hans sinnesfrid och hans jävla ängel Han drog sig i skägget och han visste vad som väntaDet som skulle hända.. det var hans straff fast i räntaAbstinens och behov började stiga över hans huvudoch allt han önska var en ny början, efter en tupplurHan började skaka i varje del av hans vävda kroppoch han var så borta, så han orkade inte ens stjäla nåtHan krälade upp på närmsta bänk för att försöka sova hans själ grät i tysthet när han tillslut började dåsaI halvsömn och oroliga tankar började han drömmma....drömma om tid och rum som han drack för att glömma
Drömmens ljuva stilett högg han kallt med en järnhandhan var var förföljd av smärta och helt matt i hjärnan
Han ligger på bänken, kall och känner sig som en spökstadförlorad och död, ensam och misslyckad som ännu en mörkdagHan kände hur döden sakta men säkert knacka honom på ryggenMentalt hade han redan förberet och packat för den flyttenFrosten gjorde hela hans kropp blå och han blod blev till isHan fick betala det här livet med sitt liv som prisHan visade sin biljett och sankte per öpnade till himmelriketnär han tillslut stod framför gud så spotta han honom i ansiktet..