Marre - Ensamhet
Kände att jag var tvungen att få ut lite av mina känslor.
Tacksam för konstruktiv kritik. / Marre
Känslorna stiger mig upp till skyn
jag försöker stå kvar på jorden
egentligen så vill jag bara kunna fly
jag kan inte beskriva med orden.
Ensamheten kramar om mig så fruktansvärt hårt
det är den enda närhet jag känner att jag kan få
jag tänker inte ge upp bara för att de är svårt
men någon puttar tillbaka mig när jag försöker gå.
Mörkret faller lika snabbt som dagen stigit
försöker gömma mig i djupet av min svaga själ
det svider i hjärtat så mycket som alla svikit
minns de gånger när mina käraste sagt farväl.
Tankarna tär på kropp och själ vareviga dag
när tårarna rinner tror jag att bördan lättnar
vill inte inse sanningen för att jag är så svag
ingenting hjälper hur mycket jag än berättar.
Skriker i kudden för att få ut hat, rädsla och sorg
försöker kippa efter luft när den håller på att ta slut
hur ska jag någonsin få tillbaka min självkontroll
kan någon hjälpa mig att finna den rätta vägen ut?
Känns som att jag är dömd till att leva i ensamhet
jag är osynlig och känner smärta som ingen vet
med detta har jag lärt mig att livet inte är någon lek
det värsta som finns är när den man älskar svek.