Rain - Flickan vid Gungan
I min tanke som sådan följer våren efter vintern
fastän såren läker inte när man slår på den som ligger
så jag värnar om den platsen där känslan är orörd
och då bygger ja de fortet där tanken är ostörd
mina bilder i minnet de ritar tavlan om inget
och jag blir så himla sårad när ni pratar om vintern
för att den kommer som inget å den ger sig aldrig åter
så nu sitter jag vid gungan med flickan som alltid gråter
för vi får salt i såren när vi lämnar allt till våren
då vi fryser halva året och får ingen plats i båten
Ja ta metaforen i från mig och jag ska säga som det är
att känslan lämna denna värld för något bättre än det här
Alla texter jag kan skriva det gör inte stål av männen
men de lär mig rita mästervärk med enbast gråa färger
håller dina små händer och jag fryser med dig
och när jag ser dig lida med mig tar det livet av mig
facebook.com/idiomatisk - fan page
|