Adekvat - Tid
Jag kan genom mina sinnen återkalla minnen från mitt inre.
och de spelas upp hela tiden som jättedåliga kortfilmer.
Hur jag speglas idag av tiden som var, då allt var jättebra.
Jag minns även de gångerna då jag gick med häcken bar.
Alla bråk då näven drar, i motvilja nästan i högstagrad
men jag hade ju lärt mig självförsvar, i mina unga dar, av min far.
Men tiden går fort och man märker att man växer upp.
Tänker tillbaka och känner sig ibland men inte ofta, jättedum.
För saker man gjort, som kommer och saker man genomfört
Som att Zeron hoppat av MBMA och att Astrid Lindgren dött.
Tiden får mig att förundras över olika saker och ting
Hur kan tiden gått så fort och hur kunde jag vara så blind?
Istället för att prioritera mig själv och gå till andra för hjälp,
har jag gömt mig bakom andra, genom att hjälpa till och vara snäll.
Nu fördriver jag tiden i min tvvrå, då jag sitter och spelar ps2.
Spelar macho och leker tuff för tjejer och låtsas vara jätterå.
Tiden får mig att häpnas, vad är det med tiden som ska räknas?
Sekunder, minuter, timmar eller ångesten som får mig att kräkas?