På väg hem från bussen
Visst krånglar ångest å olycka-, enkelt å rigga rubbe/
Även med rikt liv spelas vinsten bort på jacks dubbel/
Låt egot mitt va å gör precis som jag sist å lacka/
Låt det va sa jag å hämta hit min whisky flaska/
Sist jag tacka mig själv skällde jag min röst gäll/
Enbart gråa moln, så hösten minns mig väll/
Minns mig väl å när jag snubbla på eran mattkant/
Ser er nog, mer psykadeliskt sjuka än trattsvamp
Inget å säga, ja står stumm å döv men lyssnar/
Jag sitter nöjd ändå bland torra löv å kvistar/
Känner mig ofta död men visslar alltid glatt/
Gissar att där lyckan är, missar ja aldrig vart/
Så snacka ni, ni kan inge namn på va skitprat heter/
Ert skitsnack är inte större än Halls 9 kvadratmeter/
Jag heter inget namn å har stark kraft å va olydig/
Men folk säger ändå hej, fast jag e osynlig
Halv stekt på en väg där varje gatulykta e på/
Gångväg på 20 men kan allt se mig lycklig ändå/
Snart hemma me bloss å har en soffa å landa i/
Mina tankar på vägen, är som dina, fantasi