alla ser, ingen motverkar

alla ser, ingen motverkar

Vers 1:

Skriver lärorika rader ungefär som en svarta-tavlan krita.
Om hiphoppen är död, så är dansbandsmusiken avlivad,
den röda tråden är avklippt och vi är kulturellt efterblivna.
Ifall du inte tror mig kan du ta dig en titt på din omgivnad,
Vi är cementfjädrade fåglar smittade av falska förhoppningar,
fullproppade med lögner lika trovärdiga som att få åttlingar.
Jag talar sanning och är lika allvarlig som en brottningsmatch,
vatten blir aldrig guld och fula flickor kan inte bli drottningar.
Folk blundar så mycket att man tror att de har gått i ide,
förnekar solklara problem som de egentligen ser hela tiden,
vår värld är förvriden, det svider och ni tror att jag överdriver,
samhället är lika barnsligt som ett par Hits-For-Kids-skiver.
Livets tändstickor är slut och lågan håller på att släckas,
men ändå står jag stadigt kvar och låter mig inte knäckas,
visar ett lyckligt yttre och sopar iväg mina smutsfläckar,
och allt negativt slängs iväg precis som ett par sopsäckar..


Vers 2:

Basshunter känner en bot och Mange tycker livet är glassigt,
folk diggar rytmen, men ingen märker att budskapet är taskigt.
Slänger kritik runt omkring mig så mycket som jag bara kan,
fixar problemen minsann, stoppar vår generations mordbrand,
blir tjurig som Ferdinand, när jag inte ser nån hjälpande hand,
ingen mer gentleman som sätter fina kvinnors hjärtan i brand.
Vi har missuppfattade hjältar oskyldigt satta bakom galler,
medans våra länders politiker skapar brutala mass-kravaller,
folk ignorerar det mesta och bryr sig bara om kändis-skvaller,
ungdomar begår ständigt självmord och mänskligheten faller.
Det är slut med den gamla, den fria och den fjällhöga norden,
polisen tar emot mutor och inget på vår jord är som det borde.
Våld överallt och mentalt sjuka tjejer operar kukar under kjolen,
planeten vi bor på blir allt mer växthuseffektiviserad av solen.
Korrupterade regeringar och butiksägare som bär på pistoler,
omfamnar sanningen medans sorgsna änglar spelar på fioler.