Borgan - Slutet
Vers 1
Det har gått ett tag nu, men jag tänker på dig jämt/
det är svårt att förklara, hur jag en gång har känt/
Jag gav dig en ros, men rosen började vissna/
och jag kan fortfarande höra, hur vindarna viskar/
Jag fattar inte riktigt, vad det var som hände/
du släppte min hand, och sa, vi kan ju vara vänner/
Jag får öppna ögonen och inse verkligheten/
ye, jag får öppna min famn och välkomna ensamheten/
Du finns kvar i mitt hjärta, djupt där någonstans/
Jag saknar dig ju, kan du ge mig en andra chans?/
Jag greppar min penna, och försöker förklara tankar/
Men jag är så jävla skakis och mitt hjärta bara bankar/
#Ref 1
Jag blickar upp mot himelen och ser bara mörker/
Jag blickar mig omkring och allting står stilla/
Jag hör rösten i mitt huvud som ber mig att försvinna/
Jag vill bara sticka, orkar inte vara kvar här/
Jag vill långt härifrån, till en annan atmosvär/
Vers 2
Ye, jag menar står för din sak, du bevisar bara din feghet/
vi valde samma väg men allt blev bara helt fel/
Du krossade mitt hjärta, och förstörde mina drömmar/
men jag ska blicka framåt,ye jag ska försöka glömma/
Jag står ensam kvar med båda fötterna på jorden/
du sa att du älskade mig, och jag trodde på de orden/
Jag kan inte leva ensam, vill komma tillbaka in i drömmen/
men det lär väl inte bli så, hur mycket jag än försöker/
Och jag visste, att dagen skulle komma, men knappast såhära/
nu är klumpen större, än vad strupen kan bära/
Jag försöker ta mig upp men jag kan inte sluta lida/
mitt liv är en bok och det är dags att vända sida!/
#Ref 2
Jag vandrar ensam, på en stig genom livet/
Jag pallar inte mer så jag dissar framtiden/
Att alltid vara ensam, ye jag tar det förgivet/
Vill göra om allt på nytt, och spola tillbaka tiden/
Men det blir som man göre,/
jag fuckar detta och känner längtan efter döden/