Sargad [Gammal, gammal text]
Jag går ingenstans och överalltluften e varm men det känns ändå kalltjag möter människor som inte verkar se migge mig en blick så jag vet att jag finnsmina fotspår i sanden som ingen längre minnssaknar all betydelse i en "vinnarnas provins"dom e bortspolade glömda - mina drömar gled från hamnnär mina fickor var tömda hade alla glömt mitt namnjag försvann blev bannlyst - utfryst och överkördmitt liv miste sin mening som en åker utan skördmed tankar på varför låter jag vägen leda migdet faller en tår men nej - inget kommer ändra sigpå hur dom ser mig - om dom ser mig - jag börjar tvekakänner mig som ett litet barn som glömt hur man kan lekajag skär fötterna på gruset som ligger längs med vägenkänner ingen smärta men destu tyngre blir stegenmen jag går tills jag kryper - jag kryper tills jag dörhar man en gång förlorat vill man vinna innanförmin själ - en ruin som är svår att renoveravill slippa ligga sårig och se mitt liv passeraska göra allt jag mäktar - måste börja agera
Ref.Storm och hagel piskar en naken själångesten har tagit strupgrepp på en ensam trälpengarna var lyckan för länge - länge senden falska lyckan öppnade porten till ensamhetenkvar finns inget ljus - kvar finns inget hoppensam kämpar mannen med en sargad själ och kropp
Allting handlar om profit - ro hit - alla vill ha - ta - & ägaman måste väga i sitt samvete om pengar är värda merän du ger dina vänner - familj och kanske barnvissa bara spar och tar tills det inte finns något kvarens till dig själv - du är ruinerad på allting utom pengarsom egentligen inte betyder mer än du gör dom tillvaknar i din ensamhet och undrar vad som händevände dig om och såg alla broar som du brändedom väckte dig - bräckte dig - hånar dig för dom knäckte digdu såg aldrig handen som vi förr i tíden räckte digdom tände dig - släckte dig - brände bort och spräckte digbarfota och bortglömd - det blev inte som jag tänkte migjag dränkte mig - sänkte mig - ner på lägsta planmina osynliga fotspår ligger spridda genom stanjag trängde mig - hängde mig - girigheten sprängde migslängde mig i armarna på alla dom som en gång kände migSom vände mig ryggen och ingen av dom kommer sakna migför mitt liv var mitt bankkonto - faan dom hatar migmen ingenting förändras - allting håller jämn nivåjag valde fel från början vilken väg jag skulle gåför jag har gått i uppförsbacke - men jag kämpar ändå påoch det tänker jag göra tills mitt hjärta slutat slå
Ref.En sned värld som är helt beroende av pengarföder blinda drängar som följer valutalyranssträngarett ruttnande skal - med en uppäten insidahar en man i detta led som aldrig kommer sluta lidasargad av vardagens frestelse till rikedomarsargad av upptäckten av sina egna fördomarsargad till en gräns där han förlorat allt sitt hoppmen ändå kämpar mannen med en sargad själ och sargad kropp